23. Du vill kommunicera till varje pris, väl?
Kommunikatörerna mår fortfarande skit | Liv Strömquist säger smarta saker | Veckans citat | Du vill kommunicera till varje pris, väl? | Veckans energiförbrukning
Jag hade glömt hur stark kraften är att vilja kommunicera för oss människor. Den här veckan dyker jag bland annat ner i en nostalgitripp som heter duga. Och du får följa med.
Mer dystert är uppföljningen av ohälsotalen för kommunikatörer samt en relevant reflektion: Är det vi eller samhället det är fel på?
Svara gärna direkt på det här mailet om du har synpunkter på innehållet.
Vi ses.
/Fredrik
Innehållet i nummer 23
Kommunikatörerna mår fortfarande skit
Liv Strömquist säger smarta saker
Veckans citat
Du vill kommunicera till varje pris, väl?
Veckans energiförbrukning (ja, det handlar om AI)
👉🏼 Jag finns på Instagram, Bluesky och LinkedIn 🤳🏽
OM NYHETSBREVET
Jag delar regelbundet insikter och analyser kring kommunikation, samhällsutveckling och digitalisering. Som prenumerant får du:
Tips och strategier för dig som jobbar med kommunikation.
Analyser kring aktuella händelser utifrån ett kommunikationsperspektiv.
Personliga reflektioner, debattinlägg och åsikter om bransch- och samhällsfrågor.
Kommunikatörerna mår fortfarande skit
I nummer 17 av nyhetsbrevet skrev jag om hur vanligt psykisk ohälsa är bland kommunikatörer och nämnde Skandias kartläggning av sjukskrivningar i olika yrkeskategorier. I veckan kom den nya uppdaterade rapporten för det senaste året (2023) och samma resultat upprepar sig.
Nu är det till och med lite värre än tidigare.
“Under 2023 var andelen inledda sjukskrivningar relaterade till psykisk ohälsa hela 43 procent, en procentenhet högre än 2022. Visserligen verkar det inte öka i samma takt som tidigare – mellan 2020 och 2021 gick andelen upp med åtta procentenheter – men att siffran ändå ökar är givetvis inte en positiv utveckling.” skriver Alicia Price på Resumé.
Men varför blir det så här?
När jag läser artikeln om den färska rapporten och statistiken samt även de tidigare artiklarna på ämnet blir det tydligt att det finns två starka orsaker till att just kommunikatörer drabbas mer än andra yrkesgrupper.
En gränslös arbetsbörda med otydliga ramar för när något är tillräckligt, eller avslutat. Kommunikationsarbete PÅGÅR konstant och även om det går att målsätta uppgifterna för att avgränsa dem landar det ofta på individen att sätta stopp eller förstå när något inte är rimligt. Extra svårt blir det för juniora medarbetare som inte har tillräckligt mycket erfarenhet för att avgöra när det är dags att gå till chefen och lyfta det som ett problem, eller när man bara ska kötta på och tänka att det blir lugnare sen.
Branschen är kvinnodominerad och är därför extra utsatt på grund av att många kvinnor ofta tvingas dra ett tyngre lass i hemmet.
Liv Strömquist säger smarta saker
Ska du bara lyssna på ett poddavsnitt den här veckan så är det när Liv Strömquist återvänder som gäst i Värvet med Kristoffer Triumf. Apropå just psykisk ohälsa och stress sa hon väldigt många smarta saker. Jag citerar henne nedan, men lyssna helst på hela avsnittet.
“Det finns en obehaglig grej med diskussionen om (personligt) trauma i sociala medier. Till exempel: Om du känner dig ledsen, osäker, otrygg, stressad ofta och inte lever upp till dina krav på dig själv, du känner dig ful, tjock och tråkig… att det kan bero på dina barndomstrauman. Men när man ser det så och inte ser andra typer av förklaringar… det kanske beror på att samhället vi lever i idag är jättestressande på massa olika sätt och handlar väldigt mycket om jämförelser mellan oss och en miljö som blir väldigt påfrestande. Och där jaget kan bli väldigt fragilt.
Veckans citat
Jag fortsätter i den samhällskritiska fåran och bjussar på ett citat med anledning av ovanstående:
“Unpopular opinion i kapitalistiska samhällen: Om du inte är sjuk, då är du frisk.
Om du är frisk behöver du inte köpa en massa produkter, kurser, coacher, kosttillskott, hudkrämer, estetiska behandlingar, PT-timmar, osv, för att maxxa ditt personliga varumärke, ditt utseende och verkligen inte din produktivitet.
Om du inte orkar med ditt liv trots att du är frisk, så kan det vara kapitalistens orimliga krav som är problemet.
Va inte en del i maskineriet.”
Läkaren Anna Grönlund på Threads.
Du vill kommunicera till varje pris, väl?
Minns du Lunarstorm? Aftonbladet Chatt? Spraydejt? Hur gammal är du som läser egentligen? De tre sajterna var alla tidiga mötesplatser på nätet och på många sätt pionjärer inom sitt område.
Själv minns jag hur jag någon gång i mellanstadiet, eller om det var högstadiet (detta var alltså minst 30 år sedan) blev väldigt fascinerad och entusiastisk när jag fick höra talas om att det fanns något som hette modem, och att man med hjälp av ett sådant kunde sitta hemma vid datorn och koppla upp sig mot andra människor som också satt hemma framför datorn.
Den enda dator som fanns i min ägo vid tillfället var den legendariska Commodore 64. Windows 1.0 hade lanserats några år tidigare men på Commodore 64:an var det programmeringsspråket BASIC som gällde och jag använde den mest för att spela spel, till exempel Giana Sisters, BMX, Winter games och Miami Vice. Allt med 64kb RAM-minne och en rafflande upplösning på 320 x 200 pixlar med hela 16 färger.
Det är svårt att inte känna sig som en pensionär när man jämför spelgrafiken då och nu.
Commodore 64-spel, år 1987:
Playstation-spel, år 2024:
Kraften i att nå ut
Men åter till den där svindlande känslan av att kunna KOMMUNICERA med människor långt utanför ens fysiska närhet. Jag minns det som att det fanns ett helt naturligt sug efter att utforska den möjligheten. Ett naturligt sug att vilja kommunicera till varje pris och ju mer desto bättre!
Klipp till 2024 när jag skriver de här raderna hemma framför datorn för att nå ut till människor som också sitter hemma framför datorn… ish.
Kanske kände Marre Mayr lite samma sak när hon var tonåring. Det verkar i alla fall så när jag läser hennes inlägg om hur Aftonbladet chatt fullkomligt fick henne att tappa fattningen.
Genom åren har jag ofta tänkt på det där ursprungliga behovet vi människor har av att kommunicera, nästan till vilket pris som helst. Att nå ut, nå fram och få kontakt med andra som de flockdjur vi alltid varit.
I en tid av skärmtidsrekommendationer och återkommande problematisering av sociala medier i allmänhet är det lätt att glömma den där ursprungskänslan som fanns hos mig som tidig tonåring. Bara tanken på ett modem och dess möjligheter fick mig som sagt att bli entusiastisk trots att jag knappt visste vad jag skulle använda det till.
Det fanns inga sociala medier i den bemärkelsen vi pratar om det nu. Det fanns inga hemsidor. Det gick inte att betala räkningar online eller göra någon av de hundratals saker vi gör online varje dag. Det gick heller inte att chatta i realtid eller att titta på videoklipp. Det man kunde göra var i stort sett att komma åt olika typer av databaser och filer, som andra människor publicerat! Bara tanken var svindlande.
Det gick att nå andra människor långt borta. Människor precis som jag. Eller som var helt annorlunda.
Det hade nåt. Och det har nåt. Och kanske är det lätt att glömma varför många hellre väljer skärmen framför det fysiska rummet ibland.
Bonustips: Vill du läsa ett längre reportage om den svenska communitydöden och vad som hände när sajter som Playahead, Apberget, Lunarstorm, Helgon och Hamsterpaj försvann så kan du läsa mitt reportage ur tidningen Internetworld som jag gjorde 2013. Huvudtexten har jag publicerat på min egen sajt eftersom alla gamla artiklar och reportage från IDG/Internetworld inte finns online längre, annat än på Wayback machine och liknande tjänster.
När Facebook slog igenom på allvar i Sverige under 2007 så blev det spiken i kistan på en epok där ett gäng svenska communitysajter samlade i stort sett alla svenska ungdomar online.
Veckans energiförbrukning
“Om man låter ChatGPT, med GPT-4, skapa ett hundraordsmejl, så drar det 0,14 kilovattimmar el. Det motsvarar energin för att låta 14 LED-lampor lysa i en timme. Skapar man ett mejl på det sättet en gång i veckan under ett år så drar det lika mycket el som 9,3 hushåll i Washington D.C. under en timme. Och om 10 % av alla arbetande amerikaner skapar ett mejl om veckan i ett år så motsvarar den energin som alla hushåll i D.C. konsumerar under 20 dagar.”
Ola Andersson belyser hur mycket AI-tjänsterna drar i både el- och vattenförbrukning i ett inlägg på Linkedin där han utgår från en artikel i Washington Post där forskare på University of California gjort en uträkning.
Jag tycker även att det fanns många intressanta kommentarer till hans inlägg där framtiden för Open AI (som står bakom ChatGPT) och andra AI-företag avhandlas. Mats Lewan lyfter flera aspekter av det i den här kommentaren.
Washington Post: A bottle of water per email: the hidden environmental costs of using AI chatbots