18. Får du också stresspåslag av att läsa jobbeskrivningar? 😰
Kommunikatörerna förväntas fortfarande göra "allt", men till vilket pris?
Nyhetsbrevet är tillbaka efter ett långt sommaruppehåll. Sent i livet insåg jag att jag trivs bäst med vardag och rutiner så därför är det positivt för mig att få dra igång med jobb och andra aktiviteter så här vid terminsstarten.
Under sommaren har det fortsatt ticka in nya prenumeranter som alltså fått vänta ända tills nu med att få sitt första brev. Extra välkomna ska ni vara! ❤️
Hur har du haft det? Vad ser du fram emot i höst? Om du är betalande prenumerant kan du svara direkt i en kommentar under det här nyhetsbrevet om du läser det på Substack, men du kan också svara på det här mailet direkt i ditt mailprogram.
Det artonde nyhetsbrevet du just nu läser har fokus på arbetssituationen för oss kommunikatörer. Varför är vår yrkesgrupp en av de mest drabbade av sjukskrivningar pga psykisk ohälsa? Och hur viktigt är det mänskliga perspektivet både mellan medarbetare och gentemot dina målgrupper? Båda dessa frågor går jag in på i veckans brev.
Sen ger jag mig på att beskriva hur du skapar en folkrörelse (bli ej som Hitler tack!) samt lyfter några intressanta inlägg jag sett i mitt flöde på sistone. Precis som vanligt alltså.
🌿 Innehållet i nummer 18
Hur ser ett samhälle i kris ut? (Läs om ett nedslag i vardagens Ukraina)
Får du också stresspåslag av att läsa jobbeskrivningar? (Kommunikatören håller på att bli ett nytt multitool)
Rätt content, inte mer content (Berghs vd Camilla Wallander ger sin bild av både kommunikationsyrket och AI-utvecklingen)
Det är inte lätt att växa upp i strålkastarljuset (“Zuck” reflekterar över hur det var när han grundade Facebook)
Det finns inget grönt med internet (Är ditt surfande hållbart?)
En bekräftad och trygg person är sällan en farlig person (Se mig för den jag är. Typ.)
OM NYHETSBREVET: Jag delar regelbundet insikter och analyser kring kommunikation, samhällsutveckling och digitalisering. Som prenumerant får du:
Tips och strategier för dig som jobbar med kommunikation.
Analyser kring aktuella händelser utifrån ett kommunikationsperspektiv.
Personliga reflektioner, debattinlägg och åsikter om bransch- och samhällsfrågor.
Nyhetsbrevet kostar pengar för mig att producera men är gratis att läsa. Om du gillar det jag gör får du gärna stötta mitt arbete genom att bli betalande prenumerant.
Hur ser ett samhälle i kris ut?
Anastasiia Klonova från Ukraina har bott och arbetat i Sverige i 12 år och skriver på LinkedIn om ett återbesök i sitt hemland efter att ha varit borta från landet under fem år. Ett läsvärt inlägg som belyser hur vissa saker är precis som vanligt för invånarna medan annat förändrats mycket.
Hon beskriver också hur erfarenheterna från Ukraina borde intressera resten av Europa oavsett om samhället påverkas av krig eller andra typer av katastrofer.
“Despite air alarms, and electricity outages, everyone I know is adapting: working, making short-term plans, and solving challenges as they occur. No one complains or hopes someone else will fix their problems. “
I sitt inlägg listar hon fem insikter som ger perspektiv.
Catastrophic Lack of Workforce
War is Everyone's Business
Black Monday - Stunning unity
Life as Usual
Transformation of Media: The media here is very educational
Hela inlägget: 🇺🇦First time in 5 years I am visiting my home country, Ukraine.
Får du också stresspåslag av att läsa jobbeskrivningar?
Vad känner du när du läser ovanstående jobbeskrivning? Blir du sugen på att söka jobbet? När jag läste jobbannonsen (som en av nyhetsbrevets läsare tipsade om) tänkte jag två saker: Dels verkade jobbuppgifterna i sig trots allt väldigt roliga och dels fick jag stresspåslag bara av att tänka på hur vardagen ser ut för den som har det där jobbet. Längre ner i annonsen ser jag att jobbet är på “60-100 procent”. Inte ens en heltid för att agera sociala medier-kreatör, webbredaktör, innehållsproducent, formgivare, tidningsredaktör, webbanalytiker med mera, med mera…
“När det gäller psykisk ohälsa sticker kommunikatörer ut rejält – de har haft en utmaning kring psykisk ohälsa under en längre tid. Det är en grupp som vara tillgänglig, snabb på bollen, och flexibel. De senaste tio åren har det skett en stor förändring både när det gäller mängden information man ska hantera, men också nya informationsplattformar som gör att flödet aldrig tar slut”.
Ovanstående sa Jenny Wiener, hälsoekonom på Skandia, till Resumé år 2021, i samband med att Skandia släppte sin rapport Sveriges sjukaste yrke (pdf) där kommunikationsjobben hamnade i topp när det gäller andelen sjukskrivningar som beror på psykisk ohälsa.
“Man blir aldrig klar med kommunikationsjobb. Det är viktigt att vi sätter begränsningar och skapar tydliga roller.” Så sa Sara Furulund när Sveriges Kommunikatörer intervjuade henne om fyra faktorer som gör att kommunikatörer ofta drabbas av psykisk ohälsa. Och jag känner igen mig i den där känslan av att det aldrig finns ett slut när man jobbar med kommunikation. Det kräver att man själv är bra på att både förstå vad som är en rimlig arbetsbelastning samt i många fall sätta egna gränser för arbetet.
Både i branschpress och i sociala medier har diskussionen om kommunikatörsyrkets utmaningar och de ökande ohälsotalen pågått ett tag, vilket är väldigt bra. Samtidigt är det ändå fascinerande att i nådens år 2024 läsa den där typen av “multitool”-beskrivning av ett jobb i en tid när vi är så många som kämpar med att hinna med.
Ulrika Good har tidigare i år uppmärksammat en liknande uppgiftsspäckad jobbannons från Stockholms universitet som gav en fortsatt diskussion i branschpress.
I ett annat sammanhang skrev DIK:s tidning Magasin K om de höga ohälsotalen bland förbundets egna medlemmar som jobbar med kommunikation.
“Du förväntas göra allt från rörlig film till analys på en speciell plattform, vilket är helt olika yrken. Vi vet att en otydlig arbetsbeskrivning och att inte bli sedd i sin roll är två av grundorsakerna till stress.”, sa Caroline Thunved, generalsekreterare för Sveriges kommunikatörer i artikeln.
Rätt content, inte mer content
På tal om att ha många uppgifter och en bred roll så tog jag en fika med Berghs vd Camilla Wallander under en av de sista sommarveckorna. Jag ville höra hur Berghs rustar för framtiden och vilka trender skolan fångar upp både när det gäller det utbildningsutbud Berghs erbjuder, men också hos skolans studenter. Flitiga läsare av nyhetsbrevet vet att jag besökte Berghs unconference om AI tidigare i år och summerade tre insikter från dagen. Och under sju års tid satt jag i Berghs Advisory Board.
När jag besökte Berghs här om veckan var det en tydlig känsla av lugnet före stormen i väntan på att årets heltidsstudenter snart skulle ha sin terminsstart. Men även om man inte går i skolan så tycker jag att den här tiden i slutet av sommaren har lite terminstartkänsla. Med sig från semester och ledighet har man större tankar och förhoppningsvis en mer klar sikt framåt.
Camilla Wallander tror väldigt starkt på det personliga mötet och på den mänskliga faktorn för att rusta oss kompetensmässigt inför framtiden. Dels rent konkret på Berghs bland personal och skolans studenter men också för alla som har i uppgift att skapa kommunikation som når fram till människor.
– Det handlar om hur vi övar oss på att argumentera, prata, sälja in idéer och tankar som vi gör i våra yrkesroller. Och är vi inte tillräckligt bra på det mellanmänskliga, då kommer vi bli sämre kommunikatörer som ska beröra, säger Camilla Wallander.
Samtidigt som Berghs satsar mycket på AI och att både förstå och utbilda framtidens kommunikatörer och kreatörer är det ingen tvekan om att Camilla Wallander tydligt valt att prioritera möten mellan människor.
– Det känns superintressant för oss att ta positionen i mitten, det vill säga vara otroligt “på” vad gäller AI och verktyg och vad vi kan åstadkomma. Men vara lika “på” vad gäller utforskandet av kreativitet och det mänskliga samhället.
Och till skillnad från att bli kommunikatörer som kan lite av allt så är det snarare specialister men med förståelse av helheten som kommer vara attraktiva för framtida arbetsgivare menar Camilla. Den klassiska T-människan. Det som är för generellt och lätt att kopiera kommer ändå skapas av AI. Vår roll blir att skapa content som berör och sticker ut, inte att skapa så mycket content det bara går.
– Vi tror att vi kommer att se mycket dåligt content nu under en längre tid framöver eftersom det är så lättgjort. Och då ska vi stå för att vara med och bidra till content som blir intressant och relevant och berörd. Inte bara ännu mer content.
– Om vi kan vara med och bidra till någonting, då är det ju att vara ännu bättre på att göra någonting som är tillräckligt intressant och relevant att beröra. Och då måste vi ju jobba på vad det är som känns? Vad är det som skapar en positionering och närvaro? Och det arbetet går ju mycket snabbare med en förförståelse och en kompetens i botten, avslutar hon.
Det är inte lätt att växa upp i strålkastarljuset
När Facebook-grundaren Mark Zuckerberg skriver på Threads om hur det påverkade honom att bli kritiserad för hans framträdanden och personlighet som ung slår det an en dimension som rimligtvis gäller majoriteten av alla födda efter sociala mediernas intåg.
Förutom att bli äldre har Mark Zuckerberg även medvetet behövt jobba på sitt personliga varumärke förstås. Och det går att hitta ganska många artiklar om hur han lyckats vända bilden av honom själv och jobbat hårt med sin personliga PR.
“He was trying hard to appear authentic, but it ended up having the opposite effect.
However, this approach has shifted for the better recently. His appearance on Joe Rogan’s podcast last year was a controversial move, but nevertheless he managed to present himself as someone who was no longer trying to please everybody. Similarly, Meta’s press push around his love of jiu-jitsu – while maybe a bit random – appears to be garnering genuine interest. All of these things have made him seem more authentic.”
Zuckerberg’s PR win: How Threads is winning its way to positive press
Det finns inget grönt med internet
AI-uträkningar, google-sökningar och streaming. Allt kostar energi och den digitala världen är långt ifrån grön och hållbar konstaterar Roberg Friedland i klippet nedan.
Personligen känner jag att kopplingen mellan mitt personliga onlinebeteende och hållbarhetsfrågorna är ganska begränsat, både i mina egna tankar och i debatten i stort.
En bekräftad och trygg person är sällan en farlig person
Att skapa och driva folkrörelser är en särskild förmåga. Sätt förmågan i fel händer och du har skapat en ny Hitler, men använd den till att göra gott och du får ”the power of many” till ditt förfogande.
Nyckeln till att engagera människor och få dessa med dig ligger i att få deltagarna att känna sig behövda. Kajsa Ekis Ekman har ett bra resonemang kring det i en den gamla ledartexten Framgångsrika rörelser visar att de behöver oss (numera avpublicerad hos ETC). Hon beskriver hur till exempel fascismen får fäste och hur det kan komma sig att människor frivilligt ansluter sig till dess rörelse, och att samma fenomen kan tillämpas oavsett grundläggande ideologi.
Det är behovet att bli sedd som är det centrala.
”Den som vill förstå människans lott idag måste börja i hennes känsla av överflödighet. Samhällets budskap till henne lyder: Din existens är onödig. Är du riktigt duktig och driven kanske du kan få en plats, men det är upp till dig att göra något av ditt liv, fylla det med mening. Och om du misslyckas, tro inte att någon kommer att fråga efter dig, skit på dig i din ensamhet! Leta därför efter de som säger att de behöver människor och du kommer att hitta en framgångsrik rörelse. Politisk, kulturell eller religiös.” skriver Kajsa Ekis Ekman.
Jag känner igen det här väldigt väl från de nätrörelser jag själv varit med och startat eller tagit del av, och också hur mitt tidigare arbete på olika redaktioner och som frilansjournalist sett ut.
Efter att ha jobbat för en publik i form av följare, läsare, tittare eller lyssnare i många år och i många olika sammanhang så börjar man uppfatta vissa mönster, oavsett om det handlar om att jobba med public service-radio, tidningsjournalistik, driva facebooksidor, twitterkonton, bloggar eller starta olika utmaningar och upprop, som till exempel TackaNej och Blogg100.
Jag har en teori.
När människor triggas att delta i något finns ett sug efter styrning. Ofta vill människor veta hur de bäst ska lyckas med det engagemang de anslutit sig till. Många vill bli anspråkstagna, ja sedda och behövda, och de vill veta reglerna för hur engagemangets ramar ser ut.
Ju starkare känslan av att vara en del i rörelse är, desto viktigare blir återkopplingen för deltagandet, eller i alla fall kontakten och dialogen med både initiativtagare och andra deltagare. Och samma sak gäller för motståndarna, som i sin tur stärks i sitt engagemang med motsvarande intensitet.
I sin text beskriver Kajsa Ekis Ekman varför vänsterrörelsen misslyckats att rekrytera anhängare när extremhögern lyckats bättre. Hon hävdar att det är svårare att bli behövd och sedd för den som vill ansluta till vänstern, medan en person som hyser rasistiska åsikter ganska lätt kan både hitta ett sammanhang och känna sig inkluderad i sd-kretsar utan krav på intellektuell spänst eller andra formella meriter.
Jag vet inte om jag håller med fullt ut om skillnaden mellan vänster- och högerrörelser i det här fallet, men grundtesen om tillhörighet borde rimligtvis gälla alla.
Jag tror också att vi kan koppla budskapet om att få människor att känna sig behövda till både vår professionella liv likväl som vårt privatliv.
En bekräftad och trygg person är sällan en farlig person, och en kund som är sedd och bekräftad blir sällan missnöjd.
Det är vad jag tror.
Jag som gör det här nyhetsbrevet
Jag heter Fredrik Wass och jobbar som kommunikatör och som fartygsbefäl. Förutom min sjöutbildning har jag sedan tidigare en högskoleexamen i medie- och kommunikationsvetenskap och har i många år arbetat med medieutveckling, journalistik, sociala medier, digitalisering, pr, kommunikation och strategisk utveckling i svensk och internationell miljö. Jag var även chef för Psykologiska operationer inom utlandsstyrkan i Afghanistan.
Hur internet påverkar samhället har varit mitt stora intresse under de 20 år som jag bevakat omvärlden och skrivit inlägg på den här bloggen samt i krönikor, artiklar och reportage som journalist och krönikör.
KONTAKT
Du når mig via mail eller på LinkedIn.
Läs mer om min bakgrund under OM MIG på fredrikwass.se.