19. Vad jag lärde mig om kommunikation efter ett olycksfall ombord ⚓️
Därför ska du göra en "after action review". | En frustade sågning av AI | Veckans citat | Kamala Harris vändning | Veckans återförening | Stoppa valfriheten
“We can’t do it. We’re gonna be in the Hudson”.
Alla som antingen hört den riktiga ljudupptagningen eller sett filmen med Tom Hanks i huvudrollen har imponerats av flygkaptenen Sully. Hans flygplan drabbas av det värsta tänkbara direkt efter start då alla motorer slås ut och han tvingas nödlanda mitt i New York. Han lyckas ta ner planet på floden Hudson och alla passagerare överlever. Sully är en rutinerad kapten som tog blixtsnabba beslut samtidigt som han kommunicerade med både kontrolltornet, kollegan i cockpit samt passagerare ombord.
Notera även (i klippet med radiokommunikationen ovan) hur oerhört snabb och exakt trafikledaren i kontrolltornet agerar då han snabbt kommunicerar med både Sully och andra flygplatser samt ger Sully flertalet olika alternativ för nödladdning etc.
I fredags var jag som befälhavare med om en akut situation ombord på den båt jag körde. OBS! Inga liknelser med kapten Sully i övrigt, förutom att kommunikation är något som blir extra viktigt i en krissituation. Längre ner i brevet berättar jag vilka slutsatser jag drog efter att själv ha behövt agera i en oväntad situation.
I övrigt blir det humoristisk AI-sågning, humoristisk Oasis-spaning och humoristisk presidentkandidat-klipp. Och sen vill jag verkligen STOPPA valfriheten.
Nu åker vi.
💁🏼♂️ Innehållet i nr 19 av nyhetsbrevet
En frustande sågning av AI
Därför ska du göra en "after action review"
Veckans citat
Kamala Harris vändning
Veckans återförening
Stoppa valfriheten
OM NYHETSBREVET: Jag delar regelbundet insikter och analyser kring kommunikation, samhällsutveckling och digitalisering. Som prenumerant får du:
Tips och strategier för dig som jobbar med kommunikation.
Analyser kring aktuella händelser utifrån ett kommunikationsperspektiv.
Personliga reflektioner, debattinlägg och åsikter om bransch- och samhällsfrågor.
Nyhetsbrevet kostar pengar för mig att producera men är gratis att läsa. Om du gillar det jag gör får du gärna stötta mitt arbete genom att bli betalande prenumerant.
En frustande sågning av AI-hajpen
I en tid när alla pratar AI är det uppfriskande med långa, brutala och välformulerade sågningar av både en tid och ett fenomen vi alla befinner oss i. Är det hundra procent sant? Nej. Är det roligt? Jajjebus.
“So it is with great regret that I announce that the next person to talk about rolling out AI is going to receive a complimentary chiropractic adjustment in the style of Dr. Bourne, i.e, I am going to fucking break your neck. I am truly, deeply, sorry.”
Ur inlägget: I Will Fucking Piledrive You If You Mention AI Again.
Hur utvärderar du internkommunikationen när det krisar?
I veckan skrev jag en avvikelserapport för det rederi jag jobbar extra för, efter att ett akut sjukdomsfall inträffat ombord. Det var ganska dramatiskt men slutade förhållandevis väl och många saker hann inträffa under de cirka 15 minuter det tog att ta sig till kaj och möta upp en sjuksköterska (som av en slump fanns på platsen), polis och senare ambulans. Men det som blev tydligt, och som du såklart själv insett sedan länge, är hur kommunikationen blev helt avgörande i ett läge där det oväntade händer.
After action review, Incidentrapport, Avvikelserapport. Det är tre olika namn för samma sak - en dokumentation av en avvikande eller extraordinär händelse som görs i efterhand för att dels dokumentera och minnas vad som hänt men också för att kunna lära sig av det inträffade och förhindra att eventuella brister eller felaktigheter händer igen.
Du som läst mitt nyhetsbrev från starten vet att jag skrivit om hur både militären och sjöfarten i grunden är krisorganisationer. Nästan allt man utbildas för och övar på är vad man ska göra när en kris uppstår. När det gäller sjöfarten handlar det till exempel om brand, man över bord, sjukdomsfall, kollision med annat fartyg, navigation i extremt väder. Ja, många saker kan inträffa på sjön även om de flesta saker nästan aldrig händer.
Och precis som i de flesta verksamheter så utvärderas insatserna efteråt. Men inte bara handlingarna som utfördes ska granskas och analyseras - även kommunikationen under en incident blir viktig att utvärdera.
Glöm inte bort den interna kommunikationen när du utvärderar dina krisinsatser
Ställ frågor av typen:
Var vi snabba eller långsamma? “Chain of command” - vem styrde och vem blev passiv? (enligt mig är det väldigt svårt att veta i förväg hur man reagerar på akuta nödsituationer eller katastrofer. Vissa blir extremt snabba och fokuserade medan andra blir passiva och långsamma. Det värsta är att man inte riktigt kan veta i förväg).
Hur gick dialogen internt och i vilka kanaler? Hur KÄNDES det känslomässigt - hur påverkades kommunikationen av stressnivån?
Vilka nivåer i organisationen blev inblandande - för många eller för få? För tidigt eller för sent?
Följde ni den plan ni sedan tidigare bestämt och övat på för den här uppgiften eller händelsen? Fanns det ens en plan? Ska vi göra en?
Kunde något gjorts annorlunda när det gäller hur vi som arbetsgrupp eller arbetsplats kommunicerade med varandra?
Vad gjorde vi bra?
Vilka åtgärder kan vi göra för att antingen undvika liknande misstag eller förbättra utfallet när samma sak händer igen?
När det gäller mitt eget exempel med sjukdomsfallet ombord kunde jag konstatera i avvikelserapporten att det mesta gick väldigt bra kommunikationsmässigt, men om något liknande händer igen kommer jag som befälhavare vilja bli ännu snabbare på att kommunicera med passagerarna ombord (interna målgrupper) även om dialogen med räddningstjänst och andra fartyg (externa målgrupper) självklart var nog så viktig för att snabbt få hjälp.
Jag vill också rikta ett tack till kollegan Grace och guiden Elisabeth som gjorde en otroligt bra insats under händelsen. Vi fick även bra stöd från arbetsgivaren.
Veckans “I approve this message”
Historisk vändning
En hel värld är väl lika fascinerad som jag just nu kring det SKIFTE som skett i den amerikanska presidentvalrörelsen. Det kommer skrivas böcker om det. Samtidigt blir det så tydligt hur mycket som handlar om “the optics”. Hur något ser ut att vara snarare än hur något är. Kamala Harris är förstås samma person nu som för några månader sedan men bilden av henne är en helt annan.
I det senaste avsnittet av podden The Rest is Politics görs ett gäng intressanta analyser med utgångspunkt i Demokraternas nyss genomförda partikonvent och hur några av världens bästa talskrivare skapat flera historiskt starka tal från till exempel Hillary Clinton och Michelle Obama. Clinton sägs ha gjort ett av sina bästa tal någonsin. För den med minsta lilla intresse av kommunikation och politik är podden värd en lyssning.
“I’m coming over there. Calm down. Whatcha got?”
Kamala Harris har segervittring:
Stoppa valfriheten
Att jämföra en svensk livsmedelsbutik idag jämfört med för 30 år sedan är att göra en resa i valfrihet. Antalet produkter och dessutom varianter inom varje produktfamilj tycks fullkomligt ha exploderat, och dessutom har de flesta livsmedel slutat vara säsongsberoende. Globala logistikkedjor har gjort det möjligt att äta exotiska frukter och jordgubbar varje dag året om, både bildligt och bokstavligt talat. Men vad gör det med oss?
Den västerländska, och framförallt den amerikanska kulturen kretsar kring valfrihet. Devisen tycks vara att ju fler alternativ en människa har desto mer tillfreds kommer den bli med de val som görs. I artikeln How cultures around the world makes decisions på Ted.com skriver Amy S. Choi om hur olika kulturer ser på individuella val, traditioner och omgivningens inflytande på de beslut som en enskild person fattar.
Hon skriver om hur man inom flera asiatiska kulturer inte är fokuserade på individens oberoende (och valfrihet) utan snarare på att upprätthålla relationer med omgivningen och skapa harmoni inom dessa. Att vara beroende av varandra ses inte som en svaghet, tvärtom. Hon lyfter även fram de skandinaviska länderna som en slags hybrid mellan det amerikanska samhällets extrema valfrihetsfokus och en modell som även gynnar samhällsutvecklingen.
”Making choices based on social and political good actually engineers the most change. In the Scandinavian countries, she notes, it was a political choice to open government to women and make rules regarding energy use and environmental sustainability. If left to the individual, that likely wouldn’t have happened.”
Amy S. Choi beskriver också hur Amish-kulturen i USA fungerar när det gäller hur individen skapas, och ett stycke fick mig att haja till:
”The Amish sense of identity isn’t shaped by choices they make but is conferred to them by the community. Instead of choice, they have belonging.”
Istället för valfrihet har de tillhörighet… Vad är nu detta, ett kommunistiskt manifest? Nja, det finns såklart flera negativa aspekter av att röra sig bort från individens valmöjligheter mot ett kollektivt medbestämmande. Det är lätt att se hur det blir när man drar det till sin spets. Men jag tänker att vi ändå kan översätta det till kommunikationens värld. Att ge kunder, besökare, följare, intressenter eller fans en flora av valmöjligheter behöver inte alltid vara en fördel. Det är lätt att kärnan i budskapet eller varumärket blir suddig.
Jag tänker på hur Apple från början lanserade en enda modell av sin ipod, iphone och ipad, inte massor av olika versioner, färger och tillval. Genom sin banbrytande teknik och världsledande design blev Apple-kunderna en del av en ”belonging” snarare än kunder på en stormarknad med hundratals olika produkter att välja. Det är ingen slump att man pratade om ”Apple fans” snarare än kunder, och Apple-användare beskrevs ibland som medlemmar i en sekt. Numera verkar strategin för Apple ha svängt då företaget redan från början släpper många varianter vid sina produktlanseringar och kanske är det en naturlig utveckling när företaget gått från nischad underdog till världens mest lönsamma företag. Förändringen har gynnat försäljningen, men förändrar också varumärket på sikt – från framkant till mainstream eller från sekt till ett bredare samhälle.
Idén att begränsa valmöjligheten för ens kunder för att på så sätt göra det enklare att välja det egna erbjudandet tycker jag är intressant. Precis som att all information du vill nå ut med inte kan få plats på förstasidan på din sajt måste vi hela tiden göra prioriteringar av vad vi vill säga, när, hur och var. Därmed inte sagt att det finns en given mängd alternativ vid alla tillfällen. Det handlar förstås om vilken målgrupp och vilket erbjudande du har och hur marknaden ser ut. Jag tror dock på att stoppa beslutsångesten och göra det tydligt vad vår ”belonging” består av.
Vi måste begränsa vår kommunikation för att göra det lättare att välja.
Veckans återförening
Han sa det innan det hände. Se hela.
